Premiär; Egen pasta!

Idag har vi provat att göra egen pasta!

I torsdags när jag var sjuk kollade jag på massa videos när folk gjorde egen pastadeg och fyllde med goda saker. Bl.a. tittade jag på Paolo Roberto.

Idag försökte vi göra Paolos pastadeg och hans fyllda Panzerotti med mozzarella och andra godsaker.

Paolo använde ingen pastamaskin! Vi har ingen pastamaskin!

Vad vi inte tänkte på är att Paolo både slagit människor blodiga i sina yngre dagar och på senare år spelat in både fitnessvideos och fått pris i boxning! Han är stark som en jäkla björn!!!

Först ska man knåda degen i 15minuter!

Därefter ska man kavla den 1-1,5 mm tunn!

På Blomstervägen finns 2 st svaga ledbrutna 47 åringar som knappt kan röra en sås utan att få ont i handleden…..

Det är inte svårt att göra egen pasta, däremot är det en jäkla massa moment som ska ske och jag kände mig stundtals liiite pressad.

Vi gjorde två fyllningar till våra Panzerottis. Den första gjorde vi enligt Paolos recept och den blev jättegod! Den andra fyllningen bestod av schalottenlök, svart trumpetsvamp och ricottaost. Jättegod den med!

Men det är just det här med att kavla….. det finns en orsak till att man saluför pastamaskiner! Den första degen blev hygglo, den fick vi till ganska bra. Den andra däremot, då var vi så jäkla trötta i lederna så den blev alldeles för tjock.

Paolos Panzerottis kokade i 5 min, våra fick koka i ca 15 minuter!!!! Den sista satsen med svampfyllningen hade gott kunnat koka i tre kvart! Det blev lite för al dente…..

Men det blev väldigt gott! De Panzerottisarna som var kokta smakade himmelskt! Vi hade en god tomatsås till och ett glas rött vin, det var ljuvligt!

Jag måste göra det här igen men jag måste ha en pastamaskin!

Är det någon av er som har en står i ett skåp och samlar damm? Jag köper den gärna! Kan tänka mig att det är just en sån pryl man köper, provar en gång och sen ställer undan……

Tack för idag! ♥️

Det mest säkra….

… tecknet på att jag är sjuk är min fyllda tårkanal!

Jag blir extremt lättrörd när jag är sjuk. Det har inte spelat någon roll om det rör sig om Salmonella, ryggvärk eller snuva. Jag gråter så lätt ändå!

Undra om inte jag skrivit om det här förut förresten….. nja skitsamma, jag kör på!

Nu är jag alltså sjuk! Jag har fått en helt vanlig klassisk snuva! Lite näsa, lite hals, lite feber, mycket huvudvärk och rinnande ögon!

Jag började gråtorgien med att tårarna rann för att jag vaknade och mådde dåligt. La mig så tidigt igår och trodde jag kunde sova bort förkylningen… det funkade inte. Arbetsmoralen får sig en knäck och jag känner mig lite eländig. Snuvigheten gör att tårarna vill rinna.

Tårar nr 2: Jag öppnar Facebook och tittar igenom minnen från 11 september genom åren. Bilder kommer upp på 2 små ljuvliga pojkar som är på utflykt. Nu blir jag rörd bara jag skriver om det….. Dom där två små bröderna, bästa kompisarna, hjälten och hans lilla efterföljande lärljunge. Ett fint minne från en fin dag tillsammans.

Tårar nr 3: Undercover boss! Tv-program där en företagsledare förkläder sig och ser hur hans verksamhet fungerar och sedan hjälper sina anställda. Människoöden…. få saker berör mig så mycket som människoöden… Tänk vad folk går igenom dagligen, utan att komma med på TV, och ändå fungerar och lyckas med sin vardag!

Tårar nr 4: Ett filmklipp jag såg på Pernilla Wahlgrens instagram. En pojke sitter i ett klassrum. Alla tar fram sina små lådor med frukt, grönsaker och smörgåsar. Pojken öppnar sin låda som naturligtvis är tom. Han stänger den skamset, sorgset och lämnar klassrummet…… Jag bara dör!!! Barn och utanförskap…. Kan det bli mer rörande!?! Det händer runt om oss, det är inte bara ett sorgligt filmklipp. Det är en sorglig sanning som gör så jävla ont!

Tårar nr 5: Tårarna jag fäller nu när jag blir rörd av det jag själv skriver! Jag är hopplös!!!!

Jag är alltså inte alls ledsen eller deprimerad. Jag är bara lite känslosam när jag har snuva.

Nu ska jag titta på dokumentären om Alexander som drabbades av cancer och avled som 18 åring. Man kan lika gärna tömma sig totalt när man ändå håller på och när inte Uffe är hemma.

Uffe tycker det är helt sjukt att bete sig som jag gör , som slaviskt följer allt elände som går att finna. Som läser böcker om inspärrade unga flickor och familjer som krossas av våldsverkare och naturkatastrofer. Så nu passar jag på!

Man kan inte blunda för livsöden. Man ska inte blunda för livsöden! (Måste bara förtydliga att Uffe inte blundar, han väljer bara att inte läsa/ titta lika mycket som jag gör.)

Ses lite senare…..

Lite lördag….

Det finns vissa grejer som man bara måste göra:

1, Uffe lämnar huset- musik av!! Tystnaden tar över, ro sänker sig. Tankar skapas, vila uppstår! I den känslan sitter jag just nu (förutom att tvättmaskinen stör).

2, Komma hem från jobbet – Bh av! Det är den ultimata frihetskänslan att klä av sig arbetet och bh´n. Man kan vara som man är, måste inte skärpa sig och ”representera”. Bara låta eländet finnas (hänga) där!

3, Sitta i tv-soffan = Mysbyxor på! Kombinationen ingen bh och mysbyxor är avslappning, avkoppling. Yoga, mindfulness, meditation….. nä det räcker med fri byst och resår i midjan. Bomull! Mjukt och följsamt. Som en kram, en smekning….. någon som håller om sådär lagom mjukt.

Jag tycker det är synd att jag inte känner att man måste röra på sig, städa, vika tvätt, äta ekologiskt och sunt. Jag har valt andra måsten i livet…. Men visst kan jag känna när jag ser berget med ren tvätt som borde vikas, att jag kanske skulle ta på mig en bh och vika lite, men sen känner jag också lite hur mjuk och skön jag är och då måste jag få lägga mig lite rart i soffan….

Nåväl, den här veckan kanske jag inte har gjort så mycket hemma men jag har ätit bra och rört på mig. Blygsamma promenader men jag har ändå gjort det! Och jag har ätit gott men nyttigt. Min största bedrift den här veckan var att stå emot fredagsfikat på jobbet. Jag hetsåt 3 äpplen för att dämpa suget och lämnade fikarummet snabbt! Det funkade!

Och idag…. jättegod frukost med nybakade crossianter, nygräddat bröd, goda juicer….. Jag åt gott av ”min frukost” och blev mätt som en plätt.

Vi åkte till Tant Klaver i Mariefred/ Hedlandet. Ett jättefint ställe med fantastisk utsikt och gudomligt fika! Grabbarna käkade kladdkaka med vispgrädde….. jag tog ett äpple ur en skål som stod på ett bord. Men nästa gång måste jag äta en räkmacka! Dom såg helt fantastiska ut!!! Och räkor är nyttigt! Både nyttigare och godare än kladdkaka!

Nu sitter jag alltså här i tystnaden. Anton och Uffe är på fotboll, Abbe spelar på sitt rum.

Jag ska snart hoppa in i duschen och fixa till mig lite inför kvällens middag hos grannarna. Men först ska jag spänna på mig bysthållaren och ta hand om tvättberget!

Ses imorgon gott folk! Då är det val och valvaka med goda vänner! Det här med att rösta blir ju lite rörigt när man inte är så insats…. jag vet mer vad jag inte vill än vill… får köra på det och hoppas på tur!

Det går bra!

Jag sitter här i all min prakt och eftersvettas. Jag har tagit en rask promenad och känner mig mer än helt slut. Jag svettas ymnigt, jag stjälper i mig glas efter glas med vatten. Visste man inte bättre kunde man lätt tro att jag sprungit ett par mil.

Jag har gått ca 5 km! (Förvisso ganska fort men vi kunde med lätthet gå igenom allt viktigt som man måste avhandla med en tjejkompis).

Det nya livet går enligt plan. Kost och promenader funkar och jag mår väldigt bra. Jag försöker att inte tänka/ prata så mycket om det utan bara få det till en normal del som bara finns där.

Idag slutade jag skapligt. Inte när jag hade tänkt sluta men ändå rätt hyggligt. Så skönt att komma hem och hinna få lite ”hemmatid” innan middag och soffkrasch.

Uffe och jag åkte till Blomsterlandet och köpte lite gräs som skulle planteras i några gamla rostiga mjölkkannor. Kan nog bli tjusigt sen när de växer till sig och vajar i vinden.

Det var också dags att skörda det sista från våra blygsamma odlingar. Lite tomater (mest gröna kvar), kryddväxter och chili. Väldans trevligt det där med att driva fram godsaker. Se hur de tar sig, trivs, växter och sedan ger frukt. Vi har ju haft ett fantastiskt tomatår! Plantorna från Annika var fantastiska och med Björns varsamma omvårdnad och frenetiska vattning när vi var borta, så har vi fått njuta av många goda tomater. Om jag inte får för mig igen att vi ska resa hela sommaren så ska jag nog snäppa upp odlingarna till nästa år.

Ska avsluta nu och ta mig en välförtjänt dusch! Men just ja, jag måste ju berätta en lite roligt grej….

Uffe fotade lite mat och alkoholfritt bubbel för ett tag sen. Han lade ut det på Instagram och efter ett tag blev han kontaktad av företaget för bubblet. Dom undrade om han kunde ta lite bilder och dom skulle skicka lite material. Idag hämtade vi ut 2 kartonger alkoholfritt bubbel som ska förevigas tillsammans med god mat, säkerligen en massa solnedgångar, soluppgångar, bryggor och rostiga detaljer om jag känner min man rätt. Eller så blir dom upp och ner för det nya är visst att fotografera genom en kula så att det blir upp och ner….

Nej nu måste jag duscha!

Tack för idag, tack för ditt besök! Det gör mig väldigt glad! 🙂

Åsas höstplan

Först måste jag förtydliga lite kring mina inlägg om vikt, motion och om val man gör mot sig själv som man inte mår bra av. Jag har förstått att man kan tro att jag mår väldigt dåligt.

Det är inte synd om mig!

Jag tycker väldigt mycket om mig själv! Jag mår väldigt bra både fysiskt och psykiskt! Jag har ett avspänt förhållande till mig själv och till min kropp. Den och jag är som den är och jag inser att det krävs ansträngningar för att kunna förändra båda.

Jag har ett arbete jag älskar och en fantastisk familj. Jag har så många ljuvliga vänner att jag inte hinner visa dom hur mycket dom betyder.

Det som jag tjatar om är mest själva fenomenet att man gör knäppa val. Val som man vet inte gör en gott. Tex att jag gör ett aktivt val och äter 4 chokladbollar och 3 skivor drömtårta till fredagsfikat…. Visst kan man fundera en hel del om varför man äter så in i helvete med kaffebröd…..

Nu lämnar vi det och jag går vidare mot mitt nya liv:

Höstplan i två delar för medelålders karaktärssvag kvinna:

  • Kost
  • Vardagsmotion

Mål:

  • – 2 kg till Barcelona 28 september
  • – 12 kg till skolavslutningen 13 juni 2019
  • Finna glädje i att röra sina kroppsdelar.
  • Känna mig stolt!

Utvärdering:

  • Måndag v.44
  • Måndag v.8
  • Naturligtvis vid målgång 😃

Fallgropar/ faror:

  • Helgmys
  • Advent/ jul
  • Semlor
  • Påskbuffé
  • Födelsedagar x 9

Hur ska jag då ta mig an dessa 2 punkter?

Kosten…. ja det får bli Viktväktarna. Jag har ju betalat dom varje månad som jag ökat i vikt så jag kan lika gärna fortsätta. Jag tycker VV har ett bra och hållbart koncept som både är hälsosamt och ”normalt”. Dessutom premieras motion och ger möjlighet till guldkanten vi alla behöver i tillvaron.

Motionen…. det värsta av allt. Det är otroligt svårt för mig att hitta glädjen i att röra på sig. Gym är jobbigt, svettigt, besvärligt och omständigt. Dessutom måste jag transporteras dit och det känns besvärligt. Jag vill ha enkelhet, snabbhet och social samvaro. Promenader är min melodi. Promenader från min dörr tillsammans med vänner, Uffe eller med en pod i lurarna. Det tror jag att jag skulle kunna genomföra utan större lidande. Jag har hittat ett promenadprogram via Topphälsa som känns helt ok. Programmet är på 4 veckor vilket passar mitt första delmål -2 kg till 28 september.

Det är helt enkelt att bara kasta sig ut i detta! Jag har själv rufsat till den här sängen, nu får jag bädda den! Känns lite kul och spännande att bestämma sig. Att sätta upp delmål och strategier. Det är bara att köra!

Kram på er!

Klagosången…..

…ljuder över nejden… högljudd, falsk, plågad, uppgiven och lite ledsam.

– Ni förstår barn, mamma är världens bästa på att klaga på saker utan att göra något åt det!

Så beskrev min man mig vid frukostbordet! Och det är sant!

Det är sant på många sätt!

Det är sant gällande kost, motion, tvätt och framförallt städning.

Häromdagen skrev jag om ”Att trivas med sig själv”. Om att göra dåliga val trots att man inte mår bra av dom.

Imorse fick jag en riktig käftsmäll av mig själv!

Facebook har en funktion som heter ”Minnen”. Vad hände idag för exakt ett år sedan? Idag kom det upp ett minne med tillhörande bild på mig och min vän Larsson när vi njuter av sensommaren på landet hos Anna.

Jag är tunn!

Jag har en vit blus från Odd Molly som idag inte ens går över huvudet. Jag vet att jag kände mig fin och lycklig tillsammans med mina vänner i solen.

Då hade jag gått ner 7,9 kg. Idag är jag 9,7 kg tyngre än för exakt ett år sedan. Jag är alltså betydligt större idag än vad jag var när jag startade med Viktväktarna i mars 2017.

Då blir jag ledsen! Jag blir uppgiven! Jag blir så jäkla förbannad och irriterad på att jag ständigt sätter mig i den här situationen!

Medan jag skriver detta smaskar jag friskt ur både en skål ostbågar och en skål grillchips.

Jag behöver en uppryckning! En hållbar plan för att hitta tillbaka till självförtroendet, till glädjen att röra på sig. Frågan är bara hur…? Vilket halmstrå ska jag dra i den här gången? Jag har under mina vuxna år dragit i fler halmstrån än en ordentlig storbonde!

1 september idag… hösten är här… en svår tid… långa middagar med god dryck, tv- kvällar med tända ljus och snacks… nybakad limpa med smör som smälter samman med den goda osten…. varm choklad till… Sen advent, lussekatter… glögg…

Men finns det en bra tid för förändring? Är det inte alltid nåt skit som står emellan? Högtider, födelsedagar, höst och vårdepp, kanelbullens dag och fettisdagen!

Det kanske är just nu det är dags! Det kanske är nu jag måste bestämma mig för hur jag vill må!

Beslutet är taget! Imorgon ska strategin skapas sen väntar framtiden och själva genomförandet…..

Håll i hatten gott folk!

Spöken, böcker och ledighet

Fredagen landade så fint i mig när klockan slog 14:30 idag. Uffe stod i givakt vid skolan och vi lämnade Tosterön i rask takt!

Lönen brände gott i plånboken och jag var bara tvungen att få köpa mig något till mig själv! Ett par byxor med resår i midjan fick det bli! Himla trist det där med resåren men som man smaskar får man klä sig! Ett gammalt klassiskt ordspråk!

Jag skrev ju sist att jag skulle göra något spännande……

Igår kväll var jag på en seans hos en kompis med lite trevliga väninnor.

Seans….. det är ganska många år sen jag fascinerades av det övernaturliga…. Jag läste mycket, deltog i forum och gick medial utvecklingscirkel. Jag träffade många härliga människor, lärde mig mycket men tyvärr visade sig den ”branschen” från sin sämsta sida med massa pajkastning och skitsnack. Jag har aldrig träffat på en ”yrkeskår” med så mycket skitsnack och illvilja mot varandra! Vem är äkta , vem vill bara tjäna pengar…. Själv var jag ett hopplöst fall och kunde inte ens trolla fram en liten kaka…. livrädd var jag också…..

Nåväl mitt intresse och nyfikenhet har inte ändrats och när det vankades seans ville jag förstås vara med. Det blev en himla trevlig kväll! Spännande, lite läskigt och känslosamt. Det blev besök till många av deltagarna och klockrena budskap som både lockade till skratt och tårar. Jag träffade inte på någon gammal förfader men det gör jag sällan eller aldrig. Jag tror jag är så avstängd pga rädsla så det finns inte ett spöke som kommer igenom min mur!

Uffe och jag sitter här på altanen och njuter av sensommaren. Fontänen porlar, barnen leker utanför. Vi ska snart förbereda för besök av Bokklubben för ännu en trevlig kväll. Idag kommer vi bli tilldelade bok nr 16 i ordningen. Uffe är den som presenterar den.

Boken som skall avhandlas är mitt bidrag: ” Skrik tyst så grannarna inte hör” av Karin Alfredsson. En bok som utspelar sig i Afrika men belyser ett problem som finns både här och där, gärna bakom stängda dörrar, kryddat med en massa skam och vanmakt.

Det här med en bokklubb har varit väldigt bra för mig! Jag har fått läsa böcker jag aldrig valt själv och bara det faktum att jag faktiskt läser!

När iPhone och iPad gjorde intrång i våra liv så slutade vi ganska snabbt att läsa. Tidigare plöjde vi säkert 2 böcker/ vecka och hade bokhyllor från golv till tak. Nu plöjer jag endast min farm på Hay Day och flyttar frukter och grönsaker i Farm Heroes Super Saga. En sorglig sanning!

Klockan är nu slagen, dags att hjälpa Uffe att duka eller nåt…. eller förresten det vill han ju göra själv…. maten är förberedd, grillen tänd, brödet är ljummet….

Jag tar helt enkelt en öl!