Spöken, böcker och ledighet

Fredagen landade så fint i mig när klockan slog 14:30 idag. Uffe stod i givakt vid skolan och vi lämnade Tosterön i rask takt!

Lönen brände gott i plånboken och jag var bara tvungen att få köpa mig något till mig själv! Ett par byxor med resår i midjan fick det bli! Himla trist det där med resåren men som man smaskar får man klä sig! Ett gammalt klassiskt ordspråk!

Jag skrev ju sist att jag skulle göra något spännande……

Igår kväll var jag på en seans hos en kompis med lite trevliga väninnor.

Seans….. det är ganska många år sen jag fascinerades av det övernaturliga…. Jag läste mycket, deltog i forum och gick medial utvecklingscirkel. Jag träffade många härliga människor, lärde mig mycket men tyvärr visade sig den ”branschen” från sin sämsta sida med massa pajkastning och skitsnack. Jag har aldrig träffat på en ”yrkeskår” med så mycket skitsnack och illvilja mot varandra! Vem är äkta , vem vill bara tjäna pengar…. Själv var jag ett hopplöst fall och kunde inte ens trolla fram en liten kaka…. livrädd var jag också…..

Nåväl mitt intresse och nyfikenhet har inte ändrats och när det vankades seans ville jag förstås vara med. Det blev en himla trevlig kväll! Spännande, lite läskigt och känslosamt. Det blev besök till många av deltagarna och klockrena budskap som både lockade till skratt och tårar. Jag träffade inte på någon gammal förfader men det gör jag sällan eller aldrig. Jag tror jag är så avstängd pga rädsla så det finns inte ett spöke som kommer igenom min mur!

Uffe och jag sitter här på altanen och njuter av sensommaren. Fontänen porlar, barnen leker utanför. Vi ska snart förbereda för besök av Bokklubben för ännu en trevlig kväll. Idag kommer vi bli tilldelade bok nr 16 i ordningen. Uffe är den som presenterar den.

Boken som skall avhandlas är mitt bidrag: ” Skrik tyst så grannarna inte hör” av Karin Alfredsson. En bok som utspelar sig i Afrika men belyser ett problem som finns både här och där, gärna bakom stängda dörrar, kryddat med en massa skam och vanmakt.

Det här med en bokklubb har varit väldigt bra för mig! Jag har fått läsa böcker jag aldrig valt själv och bara det faktum att jag faktiskt läser!

När iPhone och iPad gjorde intrång i våra liv så slutade vi ganska snabbt att läsa. Tidigare plöjde vi säkert 2 böcker/ vecka och hade bokhyllor från golv till tak. Nu plöjer jag endast min farm på Hay Day och flyttar frukter och grönsaker i Farm Heroes Super Saga. En sorglig sanning!

Klockan är nu slagen, dags att hjälpa Uffe att duka eller nåt…. eller förresten det vill han ju göra själv…. maten är förberedd, grillen tänd, brödet är ljummet….

Jag tar helt enkelt en öl!

Vardagen slog till!

Som en präktig topporre slog vardagen till på allvar!

Jag ligger och frustar av trötthet i mitt älskade soffhörn.

160 barn på jobbet! Häromveckan hade vi bara ca 30 st solkyssta små lovfritidsungar. Klart det känns i kropp och knopp!

Men det är himla roligt att fylla skolan med alla de där härliga personligheterna som förgyller våra dagar på skolan.

Idag hade vi pyntat skolan med björkar, ballonger, nya leksaker och en jättestor uppblåst rutschkana. Succé är det minsta man kan säga! Aldrig har väl eleverna längtat så mycket ut på rast.

Imorgon blir en vanlig dag och det känns skönt att landa lite. Bekanta sig med varandra igen i lugn och ro.

Det får blir lite så här fåordigt idag…. jag har inte riktigt ”skriv” i fingrarna idag…trots mitt fina tangentbord till paddan, som jag förövrigt älskar!

Vi har avslutat kvällen här med ett parti Monopol. Läääänge sen jag spelade det…. Jag tycker det var bättre förr! Det har bytts ut spelpjäser och summorna på gatorna är jättekonstiga! Alltså, en dinosaurie…. en pingvin!!!! Det ska ju finns med ett strykjärn!!! Och en sko!!! Nymodigheter!

Jag gillar ju att spela spel men jag är ingen vinnarskalle! Jag vill spela för att umgås. Det här att taktiskt köpslå och sätta dit varann passar inte riktigt mig…. Jag vill bara spela snälla glada spel som inte utarmar någon…

Nu är det läggdags för oss. Abbe börjar skolan imorgon, Anton började gymnasiet idag. Jag är så nyfiken på hur han hade det…. har inte hunnit träffas alls idag. Han är på Grönan på konsert med en kompis. Det är stort….gymnasiet….

Abbe börjar 8:an imorgon, vart tog åren vägen? Det känns mest, det här med åren, med Abbe, han är ju minst, skulle ju vara evigt liten… min bebis….

God natt kära besökare, vi ses imorgon om jag hinner….. då ska jag göra något spännande framåt kvällskvisten…..

Min lilla Abbe….

….. är inte så liten längre!

Han är 14år….

Han är en vacker, brun, mjuk och len liten lyckounge. Han är blyg och försiktig, han är snäll och hjälpsam. Han är lugn och fridsam förutom när han spelar fotboll.

14 år…. Inte ens jag kan få honom att vara en liten unge…..

Jag försöker på alla sätt men möts av irritation och en stängd dörr. Förr kunde jag mötas med ett litet skratt, ett litet varmt leende. Nu låter det mer: – Kom igen, sluta nu! Du är cringe! (Cringe är ett ord som används mycket nu, uttalas Krinsch, och betyder pinsam! Väldigt pinsam! Förresten är jag så pinsam så jag inte ens är säker på om Cringe betyder pinsam….men jag tror det…)

Dörren stängs, jag får inte komma in! Jag knackar…..

– På riktigt??? Lägg av nu, du stör!

Igår hade det här lilla hormonstinna barnet sin 14:e födelsedag. Han väcktes med skönsång, flagga och paket. Det blev herrparfym, kläder, en chromecast och två spel.

Till eftermiddagen kom familjen på kalas och det blev mer presenter, mer sång och fika! Jag åt och slog tappert med underkäken! Jag åt så mycket så jag knappt fick i mig någon middag sen.

Hade ett intressant samtal med syrran och hennes man kring mitt tidigare inlägg om Konsten att trivas med sig själv. Vi utvecklade det från att inte bara handla om vikt och motion, utan även om städning, att rensa, ha ordning omkring sig.

Kan nog bli några rader om det inom kort!

Nu måste jag lämna er och cykla till jobbet. Måndag morgon, 2 dagar kvar till skolstart.

Full fart mot hösten!

Full fart mot första advent!

Jag är redo!

Sannerligen en bra dag!

När man vaknar av att den tjusige maken slänger sig ur sängen för att åka och köpa nygräddat bröd, då känner man att man har lycka i livet.

För en person som missbrukar kolhydrater är nybakat bröd bland det bästa som kan passera munhålan på mig! Idag fick vi bagels, källarfranska och ostfrallor!

Uffe slängde sedan ihop en ljuvlig frukost med massa gott pålägg, melon, vindruvor, juice, yougurt, kokta ägg och livets dryck; kaffe.

Vad som är väldigt konstigt i denna fotograferande familj är att ingen tog kort på frukosten!! Finns väl inget som sker här utan att det ska fotograferas! Endast toalettbesök och dusch är fredade zoner. Uffe filmade frukosten (!!!) men tog inte en enda bild.

För många år sen köpte jag ett par löparskor i käcka färger. Dyra som fan men där och då kändes det relevant eftersom jag sprang en del. Jag använde dom 2 ggr, sen blev jag lat!

Idag klämde jag i fötterna i dessa skor igen. Dom luktar fortfarande nya! Kändes liiite trånga, jag har ju gått upp 15 kg sen dess….. Men jag hade bestämt att jag skulle ta en rask promenad och då behövdes ett par bra skor. Men det som var ett par bra skor för 4 år sen är inte det nu. Framförallt inte att gå i långt, dom är ju liksom nya. Detta resulterade i två långa vätskefyllda skavsår på bägge hälarna! Men det resulterade också i en väldigt glad och nöjd Åsa!

Det var så vackert ute, vädret var precis perfekt! Jag stannade och tittade på gräset som vajade i vinden, jag doftade på sommaren och lät solen steka mig. Jag gick och lyssnade på sommarpratarna och benen bara gick av sig självt! Hade jag inte fått skavsår hade jag kunnat gå i timmar!

När skavsåren läkt ska jag kolla upp ett par skor i min nuvarande storlek, skaffa ett ”prova på” abbonemang till nåt ljudboksgrejs och sen ska jag gå! Jag ska möta hösten till fots! Det finns väl inget härligare än den klara friska höga luften som man börjar känna lite redan nu! Jag behöver börja röra mig och det här känns som en plan som jag faktiskt skulle kunna ro iland!

Väl hemma blev det dusch och sen loppisrunda! Målet var en klocka som vi kan ringa in barnen på skolan med! Och jag fann en! På sista stället! Och den var mer perfekt än vad jag kunnat önska. En riktig ”skolklocka” som låter högt och ljudligt!

Mina övriga fynd var en svart väska för 30 kr och en mysdress!

Jag ser ut som en fluffig vaniljsås och jag är så fantastiskt mjuk och len! Jag kommer må gott i den här dressen nu när hösten nalkas. Och jag ser mycket mer tilldragande ut i den här än i de grå noppriga mysbyxorna med knän. Vem kan liksom motstå vaniljsås….? Nobody!!

Uffe fyndade han med!

Två små gafflar!!!

För 5 kr/ st!

Uffe är så glad och så tacksam för sina gafflar. Han har vänt och vridit på dom hela eftermiddagen. Han ska ha dom till sin Dry Martini…. till oliven……

Sen blev det lite mer kostsamt…. På ”skolklockestället”, kan det heta Kommisionshuset fortfarande…., där hittade Uffe vackra champagneglas. Gamla, felfria, dyra och väldigt väldigt vackra! Vi tittade på dom, Uffe fick tårar i ögonen men vände och åkte hem.

Hemma sedan i soffan började han våndas….. tänk vilket användningsområde… man kan ju tom använda dom till efterrätter….

– Tänk dig Åsa, en glasskula….. Dom har öppet 25 minuter till….

– Men det var jäkligt dyrt Uffe!

– Jo men de var vackra…

– Vill du ha dom, åk ner och köp dom! Det tycker jag du ska göra!

Vips var gubben i bilen, jag hann inte ens säga att han skulle köpa med sig en påse smågodis hem.

Glasen är fantastiska, bubblet skulle smaka himmelskt om vi hade haft några pengar kvar till bubbel …. så även glassen eller vad det nu kan bli för dessert…. typ isbitar kanske… lite strösocker på….

Nu ska jag njuta av kvällen i ensamhet. Jag ska ligga och klappa mig själv (min mysdress alltså) och bara låta det vara tyst. Det ska alltid lyssnas på en massa musik här och det vill inte jag. Jag vill ha tystnad… stillhet…. frid….. man ska bara höra suset i sina egna öron….

Uffe och Anton är på Friends och kollar på Roger Waters…. Abbe vill bara spela tv-spel.

Jag ska bara vara! ♥️

Konsten att leva med en fotograf

Får man egentligen säga att man är en fotograf när man inte jobbar som det/ har utbildning?

Typ som författare….. är man det när man skriver eller är man det när man är publicerad?

Det var inte alls det jag skulle skriva om, jag kom in på ett sidospår direkt.

Nåväl, häromdagen fick jag en länk om 9 anledningar till att INTE bli ihop med en fotograf.

Det var tidningen Digital Foto som publicerat den.

Jag kände igen mig i oroväckande många, vissa inte alls. Tänkte bena upp dom lite här för er:

1; Du får inte födelsedagspresenten som du önskade dig! (För att fotografen bara köper grejer till dig men som han behöver till kameran.)

– Nä det stämmer inte alls på Blomstervägen! Uffe är världens bästa presentfixare och överaskare alltid ger det man vill ha och lite till. Stort minus på det påståendet.

2; De är överdrivet glada när vädret är dåligt!

– Plus på det! Sant som fasen!

När jag säger att det är ljuvligt med stekande sol säger Uffe att det är svårt att fota i stark sol. Han skulle fotografera ett brudpar och jag sa: – Hoppas solen skiner på deras dag! Nja det var inte bra tydligen…. bättre att det är mulet!

När dimman lägger sig då ska det fotograferas bryggor och vattendrag! Och har det regnat ska det fotas blad med regndroppar på, med makroobjektiv!

3; De samlar tills du blir galen!

– Sant! Vi har kameraväskor, extrabatterier, objektiv, stativ, papperslappar med bildnummer på och andra tillbehör precis överallt! Och garage och förråd ligger drivor av saker som man kan fotografera och skapa vackra miljöer med… plåtar, brädor, sten…. you name it!

Vi bor ju ganska kompakt och har vårt matbord i vardagsrummet! Vad detta matbord i huvudsak är, är ett skrivbord för en fotograf där bilder förs över från kamera till dator, ett ställe där bilder bearbetas och retuschSemsteralbumeteras.

Högst upp på min önskelista över saker till hemmet är en arbetsplats till Uffe där han kan vara ostörd och så då även jag!

4; Semesterbilder handlar om bra bilder, inte romantik!

– Sant! Det handlar inte heller om familj! Det finns inga människor på våra resor, men gott om solnedgångar, soluppgångar, träd, vatten, blommor….. Från Thailand finns bilder på många människor. Tyvärr känner vi inte någon av dom, det är främlingar för oss. Säkert bra människor men inte jätteviktiga minnen för familjen…

Det är också en väldig väntan för oss andra…. – Vänta lite, jag ska bara fota den där brädan….

Jag minns på Gotland…. Jag var i enormt stort behov av ett toalettbesök! Ett sånt där som inte så lätt går att lösa bakom en vindpinad en eller ännu värre på ett öppet fält vid havet. Barnen hade för länge sett gett upp och sov/ spelade utan att bry sig om varken mina behov eller den lilla pittoreska fiskebyn vid havet.

– Snälla Uffe jag kan verkligen inte sitta här länge!

– Jag ska skynda mig!

Skickar ett sms: – Alltså nu är det liksom kris…..

Får ett svar: Ska bara vänta tills alla turister gått….

Vänta på alla turister!! Det är ju för fan turister där hela tiden.

Jag klarade mig utan att göra på mig, Uffe fick en bra bild….

Var det värt det? Ja kanske eftersom jag inte sket i bilen. Hade jag gjort det hade både Uffe och kameran hamnat åt helvete!

5; Resväskan ser ut som ett flyttlass!

– Sant! Uffes packning består av allt det som annars förvaras på vårt matbord och alla andra ytor i vardagsrummet!

Familjens övriga behov ligger i min väska!

– Uffe kan du ta den här i ditt handbagage?

– Nej Åsa för fan! Jag har ju kamerautrustning för flera tusen där!

– Lägg det i resväska då?

– Nej där har jag mina stativ!

6; De bryter mot lagen!

– Hur kunde du fota där? Där får du väl inte vara!!??

– Jo!

– Nej Uffe, det är ju ett stängt område med låsta grindar!

– Jaha, det såg inte jag….

Olaga intrång, brott mot allemansrätten….. förargelseväckande beteende….. listan kan göras lång!

7; Filmkvällarna blir aldrig sig lika igen!

– Nja han pratar inte så mycket om själva filmens ljus, vyer, färger…. däremot kan han plötsligt resa sig upp och säga att det är ”kosmisk aktivitet” och att han måste ut NU!!! Eller att det är ett jäkligt snyggt ljus precis just i nu… går inte att vänta tills filmen är klar!

8; De är en aning för ärliga!

Han säger aldrig att han ska Photoshoppa mig, jag bara hoppas och tar förgivet att han ska hjälpa mig lite med förfallet….

9; De råkar ofta i trubbel!

– Stämmer inte…. han har lyckats klara sig ganska bra. Men han höll på att bli utkastad från en bar i Glasgow när han ville fotografera lokalbefolkningen….

Sen blev jag jäkligt arg när han låtit Anton gå barfota och utan byxor i snö på en brygga när det var måååånga minusgrader ute! Då blev det även lite frostigt hemma……

Att trivas med sig själv!

Att inte trivas med sig själv…..

Att göra sig själv illa, medvetet……

Ja det här låter väl fasligt allvarligt. Men som vanligt vill jag nu försöka sudda bort allvaret och göra en liten pajasgrej av det…

Egentligen är det lite allvarligt faktiskt…… det här med självbild, självförtroende…. med vikt, hälsa, kost….

Fick tre trevliga hälsomagasin av min kära vän! Jag älskar ju träningslektyr, tips för bra kost och produkter för kropp och knopp. Jag använder sällan eller aldrig tipsen men jag känner mig så mycket mer lyckad och hälsosam när jag läser dom.

På den första tidningen läser jag den här rubriken:

– God hälsa gör dig attraktiv….. Ja det gör den! Det är så sant!

Här i tidningen har man nog fokuserat lite på attraktiv för en partner…. sex kanske…. jag tänker lite mer på ett annat sätt också.

I mina perioder av viktnedgång och träning har jag mått så gott psykiskt! Jag har känt en stolthet och en väldig tillfredställelse att jag gör bra val.

Jag har känt mig mer glad, mer lättsam och energiskt. Jag är mer social och vill hitta på saker. Jag behöver inte lägga mig 21:00 för att jag är helt slut.

Jag blir lättare och rör mig inte med samma stelhet. Jag känner mig inte svullen och däst.

När jag känner mig stolt och stark så sträcker jag på mig. Jag drar naturligt in min mage och lyfter blicken. Jag känner mig självsäker och att jag strålar.

Jag blir vackrare när jag känner mig lycklig och stolt! Jag vill klä mig i finare kläder, jag vill sminka mig, kamma håret och jag vill visa min man att jag älskar honom.

Varför ser jag inte till att den här känslan stannar kvar hos mig?

Vad är det som gör att, trots alla dessa enorma fördelar, jag väljer att sluta träna, börja äta onyttigt och klä mig i mysbyxor?

Varför är jag så elak mot mig själv när jag vet hur gott jag mår av att väga mindre och att äta bättre?

Det är himla konstigt hur vi människor fungerar… rökning, alkohol, skräpmat, stress…. Vi väljer att röka trots att det är svindyrt, dåligt för miljön, dåligt för omgivningen men främst dåligt för oss själva! För vår kropp, för hälsan. Vi berövar våra nära och kära flera år tillsammans med oss eftersom vi aktivt väljer att skada oss själva. Vi ökar risken enormt för hjärt/ kärlsjukdomar och diabetes av att vräka i oss skräp och bli överviktiga. Vi låter vår kropp förfalla, att vara i vila när den mår som allra bäst när den får jobba. Vi ökar risken för smärta, förtidspension, sjukskrivning….. Vi ökar risken för att inte kunna få en frisk och härlig ålderdom.

Visst kan vi drabbas av sjukdomar som vi inte kan rå över… men faktum är att de flesta skapar vi nog själva. Och visst kan en icke rökare få cancer, det vet jag så väl. Men det är högre risk för rökare, högre risk för överviktiga att drabbas av hjärtåkommor.

Så varför stoppade jag i mig alla dessa chokladöverdragna Bragokex när jag skulle hålla mig till Viktväktarnas kostprogram? Visst kan jag äta bragokex men i den mängden jag gick loss idag betyder det att jag inte kan äta någon middag på två dagar.

Varför ligger jag i mina grå mysbyxor med knän i soffan när jag borde ta en lång skön promenad och rensa huvudet efter en arbetsdag med massa möten/ information?

Varför rinner det vätska ur mina mungipor när jag vet att jag har ett rör Pringles i kökslådan?

Dessa frågor livet har att bjuda på…..

Tar tacksamt emot svar och peppande förslag på hur jag ska bryta min nedåtgående spiral.

Tack på förhand, Åsa

Fröknar på grönbete

Idag träffades vi igen! Arbetskamraterna på Karlavagnen!

Vi har haft uppstartsdag på Strand med god mat, intressanta samtal och en massa skratt förstås.

Vi har planerat teman och vi har lekt!

Jag älskar mitt jobb!

Jag älskar mina arbetskamrater!

Jag älskar också den goda lunchen vi fick! Och chokladtårtan…. och morotskakan…

Viktväktarna får börja en annan dag…typ på onsdag kanske för imorgon ska vi luncha på stan.

Ni får hålla till godo med dessa enkla rader. Jag kan inte förmå min trötta hjärna att formulera några intellektuella texter (som om jag någonsin gör det…) som ger er utmanande tankar, inspiration…. Jag måste bara få krypa ner i min gamla mjuka säng.

Säng förresten! Det är nog något vi borde fundera på att köpa. Tidigt 1994 separerade jag från Ninnis pappa och köpte mig då en säng! Det var den billigaste sängen som gick att uppbringa och det är den som vi fortfarande har. Gamla och ledbrutna sover vi i denna gamla mjuka trotjänare. Skön som sjutton men förmodligen en ergonomisk katastrof. Men det är dyrt med sängar….vääääldigt dyrt….. och jag vill ju bara lägga pengar på resor…..

Den får nog duga ett tag till!

Sov så gott, ses imorgon ♥️

De där härliga tanterna!

22 år har gått!

22 år av härliga fester, den bästa vänskapen!

Allt från galna fester där vinet och diverse drycker flödat, till stillsamma middagsbjudningar med ammande bebisar i famnen.

Vi har varit utklädda till indianer, till militärer, till herrar, till häxor, till Astrid Lindgrens karaktärer. Vi har skrattat hysteriskt, vi har gråtit och tröstat.

Vi har fått nya familjemedlemmar tillsammans, vi har mist nära tillsammans.

Igår var det sommarfest! Det 22:a i ordningen. 1996 hade vi den första årstidsfesten, Fiskefest! Vi drack blåfiskarshots, drack vitt vin i fiskformade flaskor och käkade fisksoppa. Anna Dahlman fastnade i nån kille med sin fiskedragshatt som hon hade på krogen. Jag svettades ymnigt i mina stora fiskegalonisar!

Temat igår var Kultur!

Vi besökte Gripsholmslott och dess porträttsamling. Ett fantastiskt slott, tänk vilken skatt! Tänk att alla dessa vackra föremål, konstverk och byggnader fått leva vidare, visa oss hur det var förr, lära oss och föra arvet vidare.

Jag tog på mig uppgiften att vara guide. Vi köpte en fin guidebok som var toppenbra under vår färd genom salar, rum och korridorer. Jag kände mig väldig seriös och fick både tanternas uppmärksamhet och beröm.

Efter slottet drack vi eftermiddagskaffe och åt prinsesstårta i parken.

Alltså vi har verkligen åldrats! Läsglasögon och åderbråck! Stelhet! Kisspaus vid varje möjlighet till kissning. Ni skulle sett oss på filtarna… höfterna låste sig, benen somnade och när vi skulle resa oss var vi som en sämre ortopedmottagning! Och ingen alkohol, kaffe med dopp!! Tanter på utflykt!

När vi kom hem till stan mötte Uffe upp oss med Pina Colada vid Konst-stigen i Ulvhäll. Det är väldigt konstiga konstverk måste jag säga…. jag är ju ingen konstexpert och gillar mest när man ser vad det föreställer. Det här var mest en massa hittepå som kan ha skapats under rus av svampar eller andra hallucinogena preparat. Nåväl drinken var stark, svalkande och god. Sällskapet var det bästa. Utsikten ljuvlig!

Kvällen spenderades på Blomstervägens altan. God middag och dryck, trevliga samtal, kulturquiz och en massa skratt. Menyn bestod av grillade kycklingspett, couscous-sallad, chimichurri, currysås, ugnsrostade rödbetor med fetaost, valnötter och honung. Till efterrätt fick vi en vit chokladpanacotta med rabarberkompott och rostad mandel.

Anna och Sussie, ni var saknade! Hoppas vi ses 27 oktober!

Jag har verkligen haft en social helg och sköna vilsamma stunder hemma. Batterierna är laddade!

Att krypa ner….

….. i sin sköna säng, när en sval vind blåser in genom rummet och man just kommit hem från en trevlig kräftskiva, då känns livet liksom bra!

Första arbetsveckan är till ända! Skönt att vara igång igen och vi haft en bra uppstart med nya och gamla elever. Väldigt trevligt när det inte är så många barn men mycket personal. Det uppstår härliga samtal och vi har tid! Tid att lyssna, tid att prata, tid att fråga, tid att leka, pyssla, läsa bra böcker och att lära känna varandra. Jag har kommit flera gamla elever närmare den här veckan än på hela förra året.

Jag älskar mitt jobb!

Jag älskar också mina jobbarkompisar! Fritidsgänget! En samling olika personligheter, mycket humor, mycket engagemang. Mycket hjärta! Jag är väldigt stolt över dom, över oss.

Fredagskvällen har bjudit på en mycket trevlig kräftskiva hos Fam. Forsberg. Vi käkade inte bara goda kräftor utan vi firade också Wilma som blir 15 år på söndag.

Med kräftor, Thailandsgänget och massa bra musik blir det inte tråkigt!

Tack Cissi och Foppa för en underbar kväll.

Wilma, grattis du fräkniga lilla troll på din födelsedag. ♥️

Lycka!!

Alltså det här är ju fullständig lycka!

Jag har fått ett tangentbord till min padda av Uffe!

Jag är så lycklig och redan efter dessa rader är jag mer än nöjd.

Jag har ju en tanke på att skriva mer, främst bloggen men kanske också skriva lite mer för egen del…hitta på nåt, fantisera…utmana mig lite i text, se hur mycket jag klarar/ inte klarar. Tangentbordet kommer vara mig till stor hjälp!

Glädjegrej nr 2 är att jag fått mina nya glasögon. De gamla paret är nog ett minne blott så det fick helt enkelt bli nya! Ena paret ser ut som de gamla, bruna, enkla… Det andra paret är svarta, lite ”Dame Edna” säger Uffe….

Hur som helst, jag ser och det är ofantligt skönt! Slut på huvudvärk och trötthet!

Nu ska jag woka mig en liten nudelrätt. Nudlar, kött, grönsaker…. woka, krydda….mums!

På återseeende!